122. / Love, Loss & Desperation.

Det är fint här i San Francisco, det är det faktiskt. Skulle kunna tänka mig att bo här i framtiden, trots kylan. Men jag vill fortfarande hem. Och jag klarar inte av den här familjen. Inte alls. Inte mamman i alla fall, och inte barnen (hehe) men pappan är snäll (min farbror). Deras mamma HATAR mig, min syster och min pappa. Det vet jag. Man känner det. Hon hälsar inte ens på mig och bokstavligt talat tvingar min syster att leka med deras barn.

Jag och min syster har gömt oss uppe på övervåningen och pratar om roliga saker och hur elaka alla är här. Nästan alla. Barnen slår oss och hånar mig för att jag inte kan prata. Visst, det är ju trots allt bara ett barn. Men jag tar illa vid mig ändå. Jag har social fobi så det är ganska svårt för mig att prata, när jag dessutom måste prata på engelska.
Jag önskar att jag kunde förklara det för dem, men jag.... Klarar inte av det.

Vi ska stanna i San Francisco i två eller tre dagar till, sen flyger vi tillbaka till Los Angeles igen. Längtar. Vill hellre bo hos min faster och ha hennes snälla mamma som granne (hon är alltså min låtsas farmor). Jag ska också tjata hål i huvudet på faster om att få åka till New York. Har alltid velat åka dit, och vi ska ju trots allt vara här i en hel månad till..

Jag vill hem. Jag vill röka. Saknar mina fina vänner. WÖÖÖ.


Älskar <3