74. / To lose my life.

Citerat ur min förra blogg:

''Jag orkar knappt stiga upp ur sängen längre. Varje liten del av mig skriker PLUGGA. Men jag kan inte, varför ska det vara så hemskt svårt? Jag kan inte bara sätta mig ner och göra något, jag måste alltid skjuta upp allting tills det nästan är försent. Djävla ADD! Mina föräldrar tycker inte att diagnoserna är något att bry sig om, inget att ta på allvar. Men det är ju så. Man har ett eget val, och det är jag själv som bestämmer vad jag ska göra. Men det är så svårt, man tänker att det bara är att göra det, hur lätt som helst liksom. MEN DET GÅR BARA INTE.''

Allt är precis likadant nu också.
Fuck this shit.