Oh, what's the fucking point at all?

idag har fler människor pratat med mig helt random än vad det någonsin har gjort under hela mitt liv. först och främst så var vi på Venice beach (love it there), det går runt pårökta människor överallt och det finns så många mysiga affärer osv. jag köpte en tröja med vargar på från någon slags indian affär och killen som jobbade där var mhhhhm, om ni förstår vad jag menar. jag hade på mig min joy division tröja och han ba:
''and, oh yeah, joy division is like the best band ever''
och jag blev helt röd i ansiktet och ba yeah, hehehe.................
senare under dagen så var det två asiater som ba: omg I love your joy division shirt! och åhhhhhh.
svarar alltid ''thank you'', kollar ner i marken och skäms ihjäl samtidigt som jag blir djävligt glad.

vi började prata med en kille som vi såg igår och när han såg oss idag så sa han: you guys are following me......
vi började hur som helst snacka, och han jobbade tydligen som fotograf. när min faster sa att jag också ville bli det så sa han: make sure that you really want to be that, cuz if you don't love it, it's not going to be worth the money and you will be miserable.
hms.
det gav mig en liten tankeställare.