Mmm... Livet.

Jaha...

Då var lovet över och imorse kom verkligheten och knackade på dörren. Jag tvärvägrade att möta den och somnade om igen.
Blir helt körd i huvudet så fort skolan kommer på tal igen. Vill inte. Vill inte. Vill inte.
Försöker pressa mig själv till att orka med, bita ihop, kämpa på. Men jag fixar det inte.
Hade ju varit skönt att fungera som en vettig människa någon gång. Bara göra det man ska och inte tänka så jävla mycket, men nej, sådan tur har jag inte.

Fan, vill bara få ordning på mitt liv.
Få den jävla hjälp som jag har rätt till. Förändra allt. Gå ner tusen kilo i vikt. Sluta må som en kuk jämt. Sluta känna mig så jävla ful och äcklig och värdelös 95% av min vakna tid.
Men jag kommer ingenstans. Har liksom fastnat här.
Jag bara sover och äter och stirrar in i väggen. Orkar ingenting annat. Och jag hatar mig själv för det.
LIVET <3


Jaja.
Malin är här i alla fall. (tur är väl det för hade antagligen blåst skallen av mig själv annars.)
Hon sussar dock fortfarande sött i min säng. Borde gå och väcka henne. Känner mig ensam.

Fred.