Stick hem till ditt land, vänta lite, vems land?

Jag och Cass satt höll sällskap på tåget på väg från spånga, framför oss satt en muslimsk tjej med hijab och på sätena bredvid henne satt två halvsnygga arabiska killar. Sätet bredvid mig och Cass, ja där satt en lång, smal och grovt förkyld kille i tjugo-trettioårsåldern med hästsvans.
En utländsk tiggare gick förbi och delade ut blad om "Hallo, min dotter är sjuk i leukemi och jag är fattig snälla bidra med några få slantar etc you know the story".

Jag har ingen egentlig nytta för mynt så jag brukar i princip jämt ge bort slantar till tiggare, kanske inte för att lätta på mitt samvete över att det är rätt stora klasskillnader i vårt samhälle utan mer för att vad ska jag med enkronor till? Det skadar inte att jag ger bort några enkronor till någon annan människa som, förmodligen, behöver dem mer än vad jag gör.

Men long story short, tiggaren delade även ut ett blad till hästsvans-snubben och lade papperet bredvid hans säte.
Hästsvans-killen fnös högljutt och slängde ned papperet på golvet. Ingen reagerade, men vi alla såg.
Ville han bara klargöra sin punkt att han INTE tänkte skänka pengar till tiggare, ville han provocera fram någonting negativt eller var det bara en olyckshändelse? Spänningen var olidlig.

Hästsvans-killen snorade, en hel Avicii-publik med snorkråkor trängdes i hans näsa.
Tiggaren gick ännu en runda, frågade mig om jag kunde avvara några slantar och jag sa tyvärr nej, mina pengar är slut för stunden.
Tiggaren vände sig till hästsvanskillen och han brusade upp och utropade, väldigt komiskt med en alldeles för täppt näsa:
- Stick hebb till ditt labd!!!
Varken jag, tiggaren, den muslimska tjejen framför oss eller de arabiska killarna gave a shit about hans fientliga åsikt, ingen tittade ens åt hans håll och tiggaren gick vidare som om det var ingenting.
Hästsvans-killen vred sig en aning i stolen och jag tror att han både blev lite konfunderad över noll reaktionen men samtidigt lite stolt över att han försvarade sitt fosterland, tapper krigare, en svensk vardagshjälte, ett litet myrsteg för den enskilda mannen men ett elefantsteg för mänskligheten!!!

Jag ba satt där och försökte att inte vrida mig till vänster och granska hur han såg ut. Jag väntar tills han går av tåget, tänkte jag. Men jag och Cass höll båda med om att han misslyckades fatalt med att försöka provocera fram en reaktion. Men vad hade han förväntat sig, att tiggaren skulle plocka fram en flygande djävla matta och, citerar, "sticka hem till sitt djävla land"?

Patetiskt, hästsvans-killen. Varför ens orka bry sig om någon annans etnicitet, hudfärg eller sociala plats i samhället?

Och förresten så ville jag säga till honom: ursäkta men sa du någonting? Lilla gubben, ta en näsduk och snyt dig så att man hör vad du säger!
Han var äcklig, okej jag vet att det är jobbigt med förkylningar, men det där var för i helvete brutalt.
Undrar egentligen om det var rätt eller fel av oss alla att undvika en konfrontation med mannen, var det rätt eller fel av oss att sitta där och ignorera honom? Ärligt talat, snubben kändes iallfall inte värd min tid. Jag ville inte titta honom i ögonen eller snacka med honom, plus att det var ju inte heller en särskilt stor grej.
Och tänk om han kanske gick runt med en kniv, eller en pistol?
Man kan inte lita på nån, inte helt och fullt och nog inte en främling på tåget.
Men jag tycker verkligen inte att man ska tro det värsta om främlingar, heller.

Jaja, det var en liten händelse, men ibland kan även små ord fucka upp situationen.
Och blickar. Jag gillar inte riktigt såna därobehagliga spända situationer, där man egentligen inte vet om man ska öppna käften eller bara granska förloppet. Fast jag gillar det samtidigt, när folk sopar bort sitt everyday-hyfs och artighet och blir så provocerade att de släpper på ilskan och frustrationen... och så blir det dramadrama. Jag kan inte hjälpa att gilla det, provokationer och uppdämd ilska. Crazy crazy.

Just det... Och så minns jag inte ens vad jag skulle berätta mer, haha, jaha.
Då blir det ögongodis istället, ladies and gentlemen, I present to you this week's three hottest men:

Dibs on Jason Segel!

JUST JA, hästvans-killen gick av i kungsängen. Och jag kände igen hans röst. Coincidence? I think not