Dålig hårdag, gnällde skalliga Claes:

Jag förstår verkligen inte när halvt om halvt snaggade killar, på fullt allvar, gnäller över att de har en dålig hårdag.
Ska de snacka om dålig hårdag? Ärligt?
You fo' real?
De ska pröva att ha långt hår, färgat också en vidrig utväxt, tovor som på vissa ställen utvecklat sig till dreadlocks, slitna toppar och hår som ligger slätt som en kopparhjälm på hjässan medan topparna har lockat sig och står som stårfräs mitt upp och viftar en i fejset.

Någonting annat som gör mig uppretad är när vanliga tjejer med halvlångt rakt hår nästan gråter för att deras hår har "lockat sig". Var är det lockigt nånstans, frågar alla andra.
- MEN HÄÄÄR, SER NI INTE, OMG DET ÄR JU VÄRSTA AFROKRULLET JAG HATAR MITT LOCKIGA HÅR, VISST ÄR DET ORAKT, JAG BEHÖVEEER PLATTÅNGEN NUUU, FUCK MITT KRULLIGA HÅR.


Jag har levt hela mitt liv med en brasiliansk brorsa med afrohår, och en halvgambiansk lillebrorsa med ännu afrokrulligare hår. Don't you even fucking dare talkin' 'bout krulligt hår.
Varför vill du att vi ska sympatisera med dig och ditt äckliga hår, som inte ens är det minsta lockigt?! Ditt hår hänger rätt och slätt på ditt huvud och, ärligt talat, ingen bryr sig om en slinga av ditt hår blir fuktigt och antar en lockig form. Ärligt talat, ingen bryr sig. Inte egentligen.
Ändå så måste vi stå där och verbalt brottas med dig, och försöka få in i din skalle att nej ditt hår är lika rakt som det alltid har varit och ja du är fin och nej det ser inte fettigt ut.
Vad är det egentligen som är så hemskt med att ha lockigt hår, egentligen?

Nej, alla tycker inte att lockigt hår är snyggt och många vill helst ha så platt hår som möjligt.
Men jag har emellanåt velat ha lockigt hår. Och även om jag inte vill ha det nu längre, så är det fortfarande så fint. Jag tänker på Tyra Banks show, jag såg ett avsnitt en gång där det kretsade om hår och att det är onödigt många som skäms över sitt naturliga afrohår. Det börjar vid småbarnsåldern, morsor som plattar sina fyråriga döttrars hår och sätter i extensions som döljer det naturliga lockiga, kvinnor som vägrar gå ut om det regnar för att undvika att det fula håret ska avsöja sig.

Det är nästan sorgligt, tycker jag. Att det är så djävla svårt att tycka om sig själv, ibland. Att man aldrig längre kan acceptera sina brister, inte stoltsera över det man älskar utan hela tiden måste vara så... neutral.
Alltså aldrig självgod men man ska ändå inte gnälla över sina komplex alltför mycket, för då söker man uppmärksamhet.
Men ni väljer hellre att vara självonda en självgoda? Det är nog ett val, det har jag märkt.
jag minns när jag verkligen avskydde äcklades av mitt egna jag hatade mitt Andrea och allt hon var och gjorde. Jag föraktade både mig själv och alla andra så mycket att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Ska jag skada mig själv eller ska jag skada andra, tänkte jag jämt. Jag tror att oftast så valde jag det förstnämnda, jag valde att vara fittig och taskig mot mig själv.

Hmm, men sen så utvecklas man ju också med och månn blygsamheten växer med åren? Skoja, jag är inte Boye men iallafall så försvann mitt självhat förakt min äcklan och framförallt så försvann min ilska. Jag har alltid varit kluven i personligheten, som att det finns så många sidor i mig själv och vem ska jag vara idag vad ska jag tycka och jag vet inte ens vad jag vill för att jag kan inte hålla reda på allting inom mig själv.
Men jag valde faktiskt tillslut att ändra syn på först och främst, världen. Jag läste Anne Franks dagbok och jag mindes så igen hur vackert det mesta är i naturen och hur fint det kan vara med bara en himmel en sol och ens egna jag, det är det som är äkta och jag kan inte hata det.

Sedan så insåg jag hur bra jag är, och ibland är jag fan underbar och alla kan inte se det men det kan åtminstone jag. Och om inte jag älskar mig själv, hur ska någon annan kunna älska mig då? skrev jag jämt förut men herregud jag skiter väl om jag är älskad eller inte.
Omtyckt räcker länge o väl, det har jag alltid tyckt, men att jag ibland verkligen älskar mig själv är ganska bra ändå för en människa?
Jag är verkligen så djävla bra, och afrikanskt lockigt afro är så djävla bra det med och rakt och långt hår är också så bra. Varför ska så många gnälla så mycket?
Åh jag kan fortfarande höra fågelkvitter, det är så bra med vår också.

Och någon får gärna massera mig, jag är helt stel och har ont i hela mig. Jaja, jag är lite söt iallafall idag utan dammigt och kladdigt smink, håret i en hästsvans och tjocka kläder på mig det känns så bra att slippa klä upp mig ibland. Imorrn ska jag irritera Safari lite, haha jag måste vara med när Vicke mobbar honom imorrn. Haha, ibland så är alla så stört konstiga men whatever, jag tycker om alla ändå
hallah in'shallah, Kingsleys ansiktsuttryck matchar mitt ikväll!