One way or another I'm gonna get you:

Jag vaknade nyss upp ur en mardröm som var obehaglig för att den var verklig på sättet jag läser om i tidningen och som vi läser i historieböcker (se; antisemitism och förintelsen).

Jag satt i ett rum med sammetsfåtöljer med äldre män och gubbar som såg viktiga ut men jag ville egentligen
helst slå dem i deras ansikten, de pratade bara om vad som var bättre än det andra. De hade bara inte sett mig
än, jag satt bredvid en öppen brasa och blev misstänksammare efter allt de sa.
Eller de kanske visste att jag var där hela tiden, who the fuck knows.
"Blont var inte lika ondskefullt som brunt hår."
"Mörkhyade är alltid lömska tjuvar, usch små djur som fläckar ned oss!"
och så höll de upp ett foto på min lillebrorsa John när han står och håller om sin kompis Felix som är ljus och lång.
"Men kvinnor är värst. Vi kan absolut inte låta dem sätta sig upp emot oss. Vi har ju makten? VAD SKA VI GÖRA DÅ? Hororna. Vi ska bekämpa kvinnorna."
Sedan vände sig alla om och tittade på mig.


Då vaknade jag upp direkt av att jag satt i min säng och stirrade ut igenom fönstret. Första natten som sextonåring.
Och min feber är borta också, skitbra. Världen är verkligen skitbra.
Samhället är skitbra.