Andrea rodnar bara framför datorskärmen:

Dagens feber-tokeri:
Jag satt på faceboken och skulle svara tack på alla gratulationerna och det började till slut gå på automatik, eftersom att så många grattat mig hittills (popular? I can't really say, but yes.)
Så plötsligt stannade jag upp och kände en obehaglig tanke i min hjärna ta form.
Vad var tanken? Det var uppenbarelsen. Jag scrollade ned och såg hur min djävla feber hade tagit över min hjärna och förvirrat mina tacksägelser.
Alltså hehe jag hade inte svarat tack! på de senaste gratulationerna utan jag hade skrivit grattis tillbaka till nästan alla som skrivit till mig. Kul. Liv.

Skammen när jag insåg min tabbe var priceless. Jag rodnade framför en datorskärm, patetiskt.
Nu låtsas min brorsa att han är lika sjuk som jag för att han ska få sympatipoäng. Varför gör han alltid så? Seriously, han kräver alltid fysisk kontakt och kom-och-tyck-synd-om-mig. Neger, snälla.
Nu är det jag som är sjuk och hostar lungorna ur mig och har mensvärk, jag gillar det verkligen inte men det är fan jag som är offret i huset den här veckan.
Åh jag hatar dramaqueens som spelar svaga och jag föraktar och ser ned på HÄRMAPOR.
Egentligen är jag för sjuk för att kunna vara arg men nu är det mensvärken som talar.
Just det, jag fick Simon och Ekarna imorse så den sitter jag och lär känna nu. Jag tror jag har läst en tredjedel av boken, den är riktigt bra.
Tycker att det fint också att mina fina vänner ringer mig och vill prata med mig, fastän min röst påminner om en rävrumpas tystaste fis.

Fan. Det är så djävla tråkigt. Med mediciner och tempen, stickade koftor och lock för öronen.
Jag minns knappt hur det är att inte vara en sjukdom, hehe.