I hate myself and want to die:

Ett äckligt hej på er alla, mina medmänniskor


Och idag har jag gått upp alldeles för tidigt efter en hemsk natt.
Jag slapp vara hemma och åkte runt i både vällingby, barkarby och innerstan. Usch, solen sken nästan och fåglarna kvittrade lite också. Det kändes som att jag skulle spy för att jag var så trött och så ledsen.
Men det var trevligt, för jag glittrade och jeansjackegänget gjorde stan osäker!

Klart som fan att jag såg en hel drös med snygga killar och en tjej med kentväska. Hon stod på tuben och jag skulle rusha förbi flickan och så märkte jag hennes dödsmärke på tygpåsen och jag var någon mikrosekund ifrån att nypa i väskan och ropa "KEEEEEEEENT HAHAHA". Sen så tänkte jag efter och ba "Njae, inte så djävla smart att skämma ut mig mer än vad jag redan gör".
Åh, jag gör alltid bort mig.
Jag trampar på pensionärers jack russiell terriers, går in i någons skulderblad och gosar lite, snubblar på resväskor och klassikern: går bakom någon främling och tar den i handen i tron om att det är mitt sällskap och så vänder sig personen om och ba "I see where this is going".

Jag är inte vidare omtyckt heller in the family, alla är trötta på mig och jag vet inte vad jag tycker.
Jag vet egentligen inte hur jag mår, ledsen tror jag. Fast mest trött trött trött.

Haha jag såg förresten Passion of the christ nyss på tv:n och Mel Gibson flashade sina manliga muskler och hånglade med en död brud plus att han slickade i sig någons främlings blod. Temat i filmen verkade vara någon slags sexorgie.
Det kändes haram, särskilt när farsan satt bakom mig och kollade.
Så jag bytte kanal till någon ostig film med Zac Efron. Jag trodde han var död vid det här laget, hmm.