I hate myself and want to die:

Jag försökte sjunga med nyss till On a plain och min sångröst skar sig så grovt att mina öron gjorde ont.
Så dåligt kan jag Nirvana-sjunga. Oh lord.



Fick en känsla av att jag har försummat mitt fotande så jag hamnade i trans och fotade allting i mitt rum. Plus mig själv. Men inte fittan då, den ville inte fotas idag. Too bad.
Mitt hår är också helt galet, för när jag drar igenom det med fingrarna så fastnar jag i afrikanska miniflätor och trassel och god knows what, känns ju inte sådär hemskt mysigt.

Jag kom förresten till skolan med Melvou fem över halv nio. Jag kände mig bara så anti där jag stod, typ fucking längst ifrån scenen vid arenan och höll armarna i kors. It's fucking pointless.
Det här med sorgsna hjärtans julvisor som alla högstadieungar kör på.

Nej, finner inga ord. Ingen är bra, bara Nirvana. Douchebag number one has spoken.
Nightmare before christmas blir det ikväll. För att hedra modige gotharen Axel i min klass, som ställde på scenen och hade hela skolans uppmärksamhet, svartklädd hårt-sminkad höghattsbärande creeper-vandrande sjungande på Jack's Obsession från (såklart) Nightmare before Christmas.
Han hade verkligen slitit med outfiten, för han var kusligt lik Jack Skellington.
Fascinerande, att se hur alla höll sig för skratt i matsalen och hur vissa ryggade sig bakåt.
Goth kids will never dieee