I hate myself and want to die:

Såg den där videon nyss om den skånska pojken som avskyr Justin Bieber och vill stycka honom med en kökskniv. Vet inte vad jag tycker, bryr mig egentligen inte heller. But I guess someone is a major attentionwhore in Skåne. Ba Jesus get over it, Justin är världskänd and you'll never be.
Istället för att ödsla tid på ett mini-äckel som kan alla böjningar utav fuck så jag lyssnar på Mogwai.




Jag känner ingenting.

Alla kör med mig, alla gör någonting, alla är någonting. I don't give a flying fuck, faktiskt.
Jag följer bara med i strömmen, och det känns meningslöst.
Hat eller ilska eller tomhet eller sadness. Vet inte vad sadness kallas på svenska.
Ledsamhet, förmodligen?
Längtar år och dagar framåt i mitt liv så jag slipper vara här och skämmas skämmas över allt som jag gör.
Whatever, hejdå.