Every living creature on earth dies alone. [True story]

tom sida.


kan knappt skriva, hittar inte bokstäverna genom allt salt.
jag vet det fan vad jag håller på med och hur fan jag orkar hoppas så mycket, inuti.
jag har aldrig känt såhär förut, och jag skäms så in i helvete för att jag gråter till dess att mina ögon svullnar igen, så fort jag är ensam.

jag vill bara släppa taget nu, men det går inte och det gör så djävla ont.
jag trodde aldrig att JAG skulle sjunka såhär lågt, men jag sitter väl och grinar på det här sättet för att jag är så ytterst ensam. jag har aldrig haft någon. har ingen idag heller.

jag är inte kär. jag är bara äcklad av hur ensam jag är faktiskt är, och jag vill inte dö. men just nu orkar jag fan inte leva.

nej. jag skäms för mycket för att skriva mer, såna här texter är det mest lama och mesiga som existerar.
så jag slutar nu.
för jag kan inte sluta skratta, jag har ont i magen av skratt, seriously bro. dör inombords, för er alla som bryr sig.

[ inte ens i drömmen får jag hålla nåns hand. oh god, darling, how i hate myself. ]

ps. älskar också att endast dem som är så djävla packade att dem inte ens vet vad dem heter vill dansa med mig. dagen efter minns dem inget. det är så djävla skönt, och okomplicerat. ds.