Allur heimurinn óskýr nema þú stendur.

alltså fitta.

[alla är emot mig, alla hatar mig, jag är missförstådd och ensam, söker tröst i harry potter-böckerna, VARFÖR KUNDE INTE JAG FÅ FUCKING GÅ PÅ HOGWARTS, jag hör inte hemma i Sverige längre. inte här, inte i ett gult radhus, i brunna, i kungsängen, i stockholm, inte i Sverige längre. alla är emot just mig. ack o ve.]



jag känner hela tiden hur starkt alla är emot mig. öppnar jag käften så är det en dum idé eftersom ATT allt jag säger är idiotiskt. så trött. jag vet verkligen inte hur jag ska kunna orka med nian, åttan är ju för djävlig. och jag har tydligen världens lägsta intelligensnivå.
som att inte kommentarerna och pikarna når in i mig? jag känner mig som en bortglömd ap-bajskorv hela tiden, jag äcklar upprör irriterar och glöms sedan bort utav alla.

alltså fitta.




jag har OCKSÅ haft hela helgen på mig att bara rita två ben till min unicorn och sedan en t-shirt. så enkelt, jag vet. men jag hatar min lathet, eftersom att det bara skadar mig i slutändan. jag har ritat en cm-långt streck på min unicorn. sedan sköt jag upp det. och sköt upp det. imorgon MÅSTE den vara inlämnad. den skulle redan varit inlämnad, i fredags då.
jag har ingen energi eller ork eller vilja eller ambition, men varför? jag vill vara en duktig djävla elev någon gång som presterar och gör sitt allra bästa i varje ämne och som avslutar och lämnar in skiten I TID. usch filibubba.

alltså fitta.

min lathet upprör mig verkligen. hur blev jag såhär? jag kommer förbli såhär äckligt egoistisk och trött hela livet, jag kommer aldrig orka söka ett djävla jobb ens. så djävla ansträngande, och jag förstår inte ens varför. för det är ju inte ens ansträngande, det ÄR INTE ansträngande att rita färdigt en unicorn. skulle kunna ta fem minuter högst för mig, eftersom att jag är riktigt duktig på att rita. jag började i torsdags. men nu orkar jag verkligen inte.

sedan blir ju livet SÅ MYCKET mer positivt och ljust när man sitter och whinar på ett emo-community. men jag gillar ju faktiskt inte optimism så mycket, fastän jag vet att jag måste blicka framåt och LE SOM EN MAN och ta tag i mitt liv. äsch, jag är ändå sur och trött på livet.
everything annoys the motherfucking crap out of me.
plus att jag har en happy Sigur Rós låt som går på repeat i min hjärna och försöker omvandla mig till en GLAD SPRALLIG OCH SOCIAL TJEJ fastän alla vet att jante är det.
oh god I hate myself.

nu ska jag chilla till Sigur Rós bara för det, så att jag lugnar ned mig själv en aning och blir lite lyckligare.
kanske.


Ps. hoppas som in i helvete att Kunskap inte låser dörrarna imorgon, bara för att man olyckligtvis råkar komma typ tio minuter för sent till skolan. och att jag orkar göra färdigt skissen imorgon också. Ds.