Träffade också Daniel Paris idag

och så petade jag på honom, han har mjuka armar. :(

Men men, måste berätta om den här underbara vengeance-fredagen i min toleranta ecblogg!

Jag har nog inte skrattat såhär mycket på länge, så som jag har skrattat idag. Herre. Min. Gud.

Vi träffade Daniel Paris, vi har gjort en burn book, vi har hittat några svaga punkter i översittare på vår skola och fyfan. Detta var magiskt. Ni förstår nog inte njutningen i att vara riktigt grym och elak tillbaka i en hemlig, lite sadistisk burn book emot de homofobiska, trångsynta, dumma, finniga, prepubertala och snoriga människorna som har levt rövare i skolan och tagit så djävla mycket plats genom att va fittiga mot minoriteterna.

Det är speciellt en fet och finnig mobbare som jag knappt tål längre. Han är liksom ledaren i det jobbiga gänget, han är ett år yngre än mig men lika stor och robust som Kebnekaise och jag har stött på flera som är precis som han är genom årens gång. Men den här gången tänker jag likt förbannat göra nånting oväntat. Jag tänker ge honom en liten... present, dagen vi slutar skolan. Han ska få en Clerasilflaska av mig, och jag ska be honom att slita den med hälsan. De gångerna han har tafsat på tjejerna i skolan, även mig, skrikit bög åt en högljudd kompis jag har som står för den han är, de gångerna han bara har varit en sån pain in the ass - som ett tack för allt det han har gjort så ska han få lite acnebehandling av mig. Åh all uppdämd frustration och ilska.


Såna som han kan inte bli behandlade med fruktan, listen kids; ungar ska inte behöva akta sig för att hans sociala inkompetenta förolämpningar som titt som tätt slinker ur honom. Han är så otroligt osäker, egentligen, eftersom att han är tjock, finnig, tidigare mobbad i lågstadiet MEN - nu kommer det, håll i er -
HAR DU HAFT EN DÅLIG UPPVÄXT SÅ GER DET DIG INTE SJÄLVKLAR CIVIL RÄTT TILL ATT FÖRSTÖRA ANDRAS LIV.

Och åh, det spelar ingen roll hur jag skriver eller vad jag skriver. För allt det här har skrivits förut på så många olika språk och i så olika sammmanhang, och jag själv är inte ens utsatt för någon översittare, jag är knappt i riskzonen. Men det är det här med att vissa människor TROR att de har en rättighet till att göra vad fan de vill med andra människor. De TROR att de är överlägsna andra, de TROR att det är okej att se människor som objekt, de TROR att allting är så djävla okej.


Oh ja, för det är så djävla okej att våldta någon, så djävla okej att skjuta någon, misshandla någon, håna någon, det är så djävla okej att ni är aggressiva utåt för att dölja er egen osäkerhet över era identiter.
Jag. Blir. Så. Trött.
Åh denna uppdämda frustration och förträngda ilska, how I love thee.
Jag ska bita tillbaka och förödmjuka honom dagen vi slutar, jag sitter bara och bidar tiden tills jag kan få honom att bli ännu mer osäker på sig själv. Jag vill bara se en dominerande översittargris råna.

Det här är för alla de gånger som jag själv har blivit retad, dock har jag stått upp för mig själv och lärt mig att inte orka. När man inte orkar bry sig, när man inte orkar bli provocerad eller sårad eller när man fan inte ens orkar lyssna längre på människor som praktiskt taget sexuellt njuter av att bråka; då blir det inget skit. Inte slagsmål, inte munhuggningar, ingenting.
Men I'm back, för är det något jag orkar bry mig om så är det nog homofobi. Strunt samma hur töntigt och lamt det än må vara att skriva mean shit om acneprydda snorungar men det är sköööönt. Jeansjacke-gänget sitter fan med ondskefulla leenden och skrattar så mycket att de tappar andan när de slår tillbaka mmhm-yeeeah.



Fatality.