Besvikelsen i livet..

Besvikelse, om och om igen.. Vad hände med att saker skulle vara enkelt? Vad hände med lyckan? Vart tog glädjen i livet vägen?
Jag känner mig skapligt vilse, jag vet inte vart jag hör hemma längre. Jag är hemma, men jag känner mig inte hemma. Jag har absolut ingen rutin i mitt liv, dagarna smälter ihop och allt är kaos.. Men vad spelar det för roll? Varför ska man fortsätta kämpa, när det ändå inte finns någon där som uppskattar vad man gör eller vem man är?