Livet liksom.

Jag är lite glad och ännu sjukare idag.

Jag är glad för att jag träffade Ewe igår, hon och jag går på något sätt ihop även fast vi är väldigt på alla sätt och vis, typ pusselbitar.
Satt på espressohouse med henne i en timme, drack Chai Latte, åt morotskaka och rökte min sista cigg.
Så härlig dag, köpte lite kläder till skolstarten.
Jag är väldigt lycklig över att Karl, Viktor och Ewe ska gå på samma skola.
WIE <3



Dock så kommer, enligt Ewe, mitt ex gå i samma klass som mig...
Så hawkward, jag kommer liksom bara... "*stare* hej Emil e____e" och sen kommer jag explodera över honom och bara krama, gråta och berätta hur mkt jag saknar honomm (vi har inte sett på två år så ah...)


Jag ska beställa tid på vårdcentralen igen, min röst är helt jävla grötig och så har jag fått feber och kunde inte sova någonting inatt så jag antar det behövs... igen... men oh my cas vad jag inte vågar. Hela min hjärna säger stopp och magen är i uppror.
Vill inte, men har redan ringt till data-grejen och de ringer upp om 10-5 minuter, omc vad ska jag ta mig till?
*Dör*



I must go now, min mobil ringer.... Jag kommer kanske inte tillbaka, bara om jag lyckas hålla mig ifrån att skratta nervöst och prata för snabbt.