introvert kontra extrovert (Ã¥sikter!!!)

min kompis tog upp en väldigt viktig sak angående vårt samhälle idag.

varför ska att vara introvert anses vara dåligt och nedvärderas och vara något som människor måste jobba på? medan extroverta värderas högt och har "rätt och inbjudande personlighet". självsäkerhet och att vara utåtriktad är absolut inget fel, men det borde inte anses vara bättre än de motsatta egenskaperna. alla kan inte födas och vara mr outgoing social guy som ba "hejhej alla glada ring mig om ni vill hitta på något kul, partykung nr 1!!! jag kan visserligen långt ifrån allt men jag har en stor käft och det tar mig långt fram i livet!". det är faktiskt väldigt få som är så naturligt, medan de flesta har jobbat upp sitt självförtroende under hela sitt liv för att kunna uppvisa självsäkerhet i sociala situationer. men inte alla kan ha/jobba upp till dessa fantastiska egenskaper.

samhället är konstruerat på så sätt att den allra största förutsättningen för framgång är att vara extrovert och utåtriktad. därför måste alla som inte är det tvingas höra "du måste ta mer plats!! visa upp dina förmågor och personlighet hela tiden för annars finns du inte!!!" under hela livet. det kanske sporrar vissa, men definitivt inte alla. för det mesta har det ju motsatt effekt än den som är önskvärd. varför kan inte istället de som besitter dessa fina vackra egenskaper som uppskattas av samhället istället anstränga sig lite mer för att få de som inte passar in i den samhälleliga mallen för en framgångsrik människa att känna sig uppskattade, och att de inte behöver förändra hela sitt jag för att bli bekräftade, både i arbetslivet och privatlivet.

sen har jag även märkt att kategoriseringen av introverta och extroverta ofta sker väldigt könsbaserat. redan från barnsben får man höra "ta mer plats tjejer!" och "var inte så högljudda nu grabbar!". visst kan det vara så att killar OFTAST tar mer plats än tjejer, men det gäller inte för alla. genom att säga sådana saker förminskar man tjejer som grupp och bekräftar samtidigt det obalanserade beteendemönstret. men det konstigaste med detta är nästan att om det finns en introvert kille så försvinner han i mängden, och klumpas ihop med resten av killarna som behöver tystas ner, och vice versa med en extrovert tjej, som klumpas ihop med tjejerna som behöver höja sina röster. det är bara så kontraproduktivt alltihop och så fel aaaaa. det bästa vore om man bara kunde värdera de olika personligheterna lika mycket, så skulle vi slippa känslor av att man inte duger, bara för att man inte matchar sin omgivning.

mm nu fick ni lite åsikter från mig hoppas ni orkade läsa.

PS. Ebba är en duva