ingen kärlek här borta

"jo, men allt är väl okej... antar jag. allting rullar på med en sån jävla hastighet bara." - det är vad jag brukar säga till dem som undrar hur jag mår.
"jo, men allt är väl okej... antar jag. eller nej. allting som jag gör blir fel och jag har ingen att prata med det om! jag hatar nästan allt med mig själv men jag lyckas alltid gömma det för andra så att de inte ska undra vad som är fel på mig.. det känns som om ingen bryr sig om mig, även fast jag frågar gång på gång, varje dag, om de verkligen mår bra och allt jag får tillbaka är antingen ett ja allt är bra, eller, nej jag mår dåligt! om de säger att de mår dåligt, så är jag alltid där för att hjälpa dem. och de kan prata med mig när som helst! men när är någon här för mig? när jag behöver prata med nån? jag har gått till kuratorn. vill inte gå dit igen. hon bryr sig ändå inte om mig. vissa bryr sig, men andra *vänner* är väl bara där för syns skull anat jag. men jag orkar inte mer. för allt jag gör blir fel!" - det är vad jag skulle vilja säga till dem som undrar hur jag mår.