Anarki

anarki - "okontrollerat kaos"

Jag kom in på det där om anarkist idag, och om att folk anser att de som är anarkister är idioter. Typiskt, De som frågar - "Vadå, är du anarkist?" vet oftast själva inte vad det är eller så tror dom att anarkister är sådana som härjade bland Londons gator för någon månad sedan. Men så är inte alltid fallet. Att vara anarkist är att tro på det man själv vill, att tro på sig själv och veta vad man vill. Att inte bli styrd av varken grupptryck eller det "sociala" samhället.
Att sitta i maktstolen och styra ett land är rått, det gör mig förargad och vild. Att se hur allt faller samman tack vare makthavare kan inte annat än beskrivas i skrik och tårar på bästa vis. Jag ser bönder som måste lägga ner sina gårdar för dom har inte några pengar kvar, arbetare som tar förtidspansion för att arbetet ger dom psykiska menn, ungdomar som sitter i sinn lägenhet och söker jobb dagligen men aldrig får något.

Jag önskade att jag kunde gå upp på en pall, ställa den mitt i världs kongressen och be alla hålla käften.
Allt hör ihop, allt hänger samman, jag ser det så tydligt för var dag som går. Jag ser på TV ena dagen om någon som blivit intagen pgr av narkotika, medans jag själv sitter och är hög. Vad ska jag tänka? "Oj, tänk om jag är näst?!" Men! Om jag hamnar i rätten, ställer jag mig där som en ärlig människa, för jag vet själv vad jag gjort, vad jag gjorde och jag skulle vara ärlig.

Det jag just sa hade nog inte så mycket med anarki att göra.. Men det jag vill komma fram till är att de flesta människor är anarkistiska, vi har en egen vilja, och tycker och tänker som vi vill, i de flesta fallen.

Och så kommer vi fram till min anarkistiska åsikt.
Jag satt i klassrumet en dag i skolan när jag gick i 7:an. Vi läste om att jobba, att skola sig och sedan skaffa ett bra och välbetalt jobb. Men så blev jag så arg på lärarinan att jag skrek mitt under lektionen.. - "Varför ska vi inte få jobba med det man vill, det man är bra på, det som man kan. Varför kan det inte vara lite mer som förr?!" Lärarinan blev så stäld, men hon svarade direkt - "För att så är inte det nu för tiden.".
Jag retar mig fortfarande lika mycket som jag gjorde då. Om att allt handlade om att det nya kom före det gamla, om att vi inte längre var en del av det som var, utan nu skulle vi vara en del av det samhälle makthavarna byggt och skapat. Redan när jag började förstå mig på världen runtom vart jag arg på matrialismen, "realismen" (som man kallar det i skolan), kapitalismen och alla dessa "lismer" som finns. En ren jävla käng spark i anushålet behövs det.

Men för övrigt, att leva sitt liv som man själv vill och önskade, hade det inte vart lite bättre ialf?
Alla har sina åsikter, och det viktiga för mig är att de kommer fram.