allseeingowls blogg



Tjej, 21 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: Idag 12:55

allseeingowl

Senaste inläggen

Om julstämning i november
Idag 00:27
Om nostalgi
24 november kl. 17:15
Om att sitta tyst med sina egna tankar på flyget
24 november kl. 12:58
Visa alla

Event

allseeingowl har inte lagt till några event än.

Om nostalgi

Hej igen

Lyssnar på Creep av Radiohead. Vad jag är spänd på Spotifys summering av vad jag lyssnat på i år. Jag tror att jag vet och så vet jag inte alls, ändå. Jag har varit speciellt nostalgisk i år jämfört förra året, tror jag. Förra året upptäckte jag mycket ny musik, lyssnade på i princip bara nya band och deras nyaste album, försökte stint se framåt, konstruera en ny identitet åt mig själv - en identitet, överhuvudtaget. I år har jag varit tvärtom, letat upp gammal musik jag lyssnat på i tonåren exempelvis, inte blivit avskräckt av att se mig själv i ögonen igen och samtidigt se alla de jag som jag varit förut.

Jag blir fort fast i någon slags avsky för verkligheten och den moderna tid jag lever i och dagdrömmer mig mycket hellre bort. Livet ombord för mig är en verklighetsflykt och det blir som att få snö i nacken och nerför ryggen när jag måste hem och konfrontera det. Det är något jag fortfarande viker undan med blicken för, att jag måste hitta något annat som motiverar mig och andra mål i livet än undanflykt. It's been years. Jag har varit jävligt nere under turnusen som varit ombord. Det har varit så sjukt jävla tungt att prestera på vakt i synnerhet socialt, och att inte bara sitta på min lugar och uttryckslöst stirra tomt på ingenting som jag egentligen velat. Jag mötte upp varje dag ändå, men jag har svängt från övertrött och hysteriskt skrattig till kan-bara-sitta-tyst-och-svara-dig-monotont-just-nu, på få timmar. Vi såg delfiner och jag började gråta. Jag kommer ihåg att jag gick runt med en känslomässig aning om att turnusen hemma nu, nu, blir, typ, sista kapitlet på något jag-vet-inte-vad, att någonting brister snart. Kanske varför jag fick en lång kram i förrgår, jag har nog inte varit så bra på att låtsas som ingenting. Jag vet inte hur det har verkat utifrån sett, men förste styrmannen såg det, tyckte det verkade maniskt emellanåt - jag tror bara att jag har varit just övertrött och försökt dölja att jag varit jävligt nere, men ändå. Jag har inte ens lyckats övertyga mig själv om att allt varit fine. Allt känns fine nu, bara så alla vet. En reflektion om turnusen som varit, bara.

kram! /alis


Logga in för att kommentera