allseeingowls blogg



Tjej, 21 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: Idag 12:55

allseeingowl

Senaste inläggen

Om julstämning i november
Idag 00:27
Om nostalgi
24 november kl. 17:15
Om att sitta tyst med sina egna tankar på flyget
24 november kl. 12:58
Visa alla

Event

allseeingowl har inte lagt till några event än.

Om att sitta tyst med sina egna tankar på flyget

Jag var nyss på immigrationskontoret i lissabon - nånting de estrangeiras nånting stod det på dörren, hur som helst, det stod inte på engelska ens, utan bara på portugisiska (vilket är lite konstigt i min åsikt, för ett kontor du ska hitta till som sjöman lixom?). Nu sitter jag på min lugar och dricker coca cola som jag har stulit från skuta mi, för det var olåst. en introduktion till mig: jag är 21, jag är matros på ett norskt fartyg, och jag skriver generellt osammanhängande.

jag inte ens sett något av lissabon för att det var krångligt och långt att gå från hamnen och jag var rädd för att ringa porttelefonen för att komma ut från isps-området. det säger något om mig, tror jag. jag sörjer det inte ens och egentligen är jag jävligt obrydd med det.

jag skrev det ovanstående medan jag fortfarande var ombord och vi låg i lissabon (i förrgår), men nu sitter jag i min säng hemma för jag tog flyget hem igår. lissabon - madrid - oslo blev det, och jag hade naturligtvis vakt fram till 00:00 innan dess och hann sova två timmar innan jag väcktes av väckarklockan som jag hade satt på 03:00. gissa vad? då var klockan egentligen 02:00 för jag hade inte justerat klockan till portugisisk tid. det gjorde inte så mycket, jag drack kaffe, sen drack jag någon sorts körsbärslikör som blivit över sen crew-festen vi hade 19. november och blev utfrågad om mitt kärleksliv av nattvakten. så dök de andra fyra upp också, vid halv fyra-tiden, och så avspaserade vi fartyget för i år. fan vad sjukt att det är november?? jag ska inte dit förrän efter nyår igen.

vi tvingades in på immigration (<-- läs det på engelska) för att stämpla pass igen även om vi protesterade och försökte förklara att vi hade gjort det dagen innan. flyget gick 06:30. sov på flyget och lyssnade på musik och reflekterade över hur apatisk jag blivit inför att eventuellt dö av att flyget störtar när jag för bara två år sedan var skräckslagen inför att flyga och aldrig hade taget flyget någonstans. det var tjockt av dimslöjor på gardermoen/oslo lufthavn och jag såg inte backen förrän vi kom så nära att jag lixom kunde räkna skorstenarna på gårdarna under oss och inte ens då började hjärtat slå fortare av att utforska tanken på att jag fortfarande egentligen befinner mig långt ovan jord och kan dö. jag kunde lixom vara rationell omkring det och inse att förmodligen dör jag inte i en flygolycka idag. det kunde jag inte vara för tre år sedan. det var som att jag var fullständigt tom inombords.

men jag tror att jag har blivit lite en mästare av att undertrycka eller ignorera min egen ångest, jag styrs lixom inte av min ångest längre utan jag håller själv i tyglarna nu, min rustning är min förmåga att trycka ner allt och sitta kvar med tomheten som ett mjukt täcke över mig.

jag kom hem 18:00 och däckade 21-tiden, sov 10 timmar inatt, sjukt!! ombord är jag lycklig om jag får 5 timmar sammanhängande, och det blir alltid två timmar efter morgonvakten. det ska bli så skönt att sova ikapp lite sömn de kommande dagarna. jag har längtat efter sömn, svensk hushållsost och bregott och vanlig bryggkaffe. skeppskaffe är aldrig god, jag lovar er. oavsett vilket fartyg du mönstrar på. jag har inte längtat efter kylan, men jag har längtat efter snön. tyvärr är inte mycket av snön kvar utanför mitt fönster just nu.

jag satt på flyget och tänkte mycket på en viss person ombord också, han gav mig en lång kram innan han gick för att sova. jag trodde inte ens att jag skulle få någon. i will admit att jag kan ha haft (har?) en liten crush på honom. jag är för ung för honom och jag finns 100% inte på hans karta ens, men ni vet hur det kan vara om du crushar lite på någon. jag försöker vara rationell. han kanske är en sån person som ger långa kramar.

någon sa det till mig i år, att jag ger sjukt bra kramar, riktiga bamsekramar lixom? och det var det finaste någon någonsin sagt till mig, och så fick han mig att lova att jag skulle ge honom en kram varje vakt, vilket jag gjorde. jag låtsades och var lite nonchalant med "ok dååå, du ska få en kram" och så, och det var platoniska kramar, men jag behövde dem ärligt. och jag tror han behövde dem också. han gav också bra kramar. du kommer varandra väldigt nära på ett fartyg, jag tror inte att ni skulle förstå om jag försökte förklara det.

men nu ska jag fylla på min kopp kaffe för det hann bli kallt under tiden jag skrev så fingrarna flög. scrolla ner för lite foton. kram! /alis


ett hus som låg precis vid hamnen, det lilla jag såg av portugal


skuta mi <3


Logga in för att kommentera
regnskuren Kille, 32 år

Det här var kul och cool läsning. Det vore jättekul om du försöker förklara kamratskapen man får på fartyg, även om det skulle vara oförståeligt. Tror det skulle vara rolig läsning, ändå!

allseeingowl Tjej, 21 år

ååh, tack så mycket! jag brukar avfärda mig själv och korta ner mina skriverier för att jag lyckats övertyga mig själv om att vadå, ingen bryr sig, men det gjorde ju uppenbarligen du, det ska jag komma ihåg ^^

Alisma 25 år

shit vad coolt! min farfar jobbade på sjöss som kock åt matroserna på Berga. har alltid varit extremt spännande för mig.

allseeingowl Tjej, 21 år

vad kul!! att vara kock till sjöss är så beundransvärt tycker jag för det är jävligt svårt stundvis, när ingenting ligger still du vet

Omnombrains Kille, 38 år

Min pappa spenderade många år som matros till sjöss på diverse stora fartyg och åkte jorden runt, så jag uppskattade det här osammanhängade inlägget lite särskilt.

allseeingowl Tjej, 21 år

vad glad jag blir att du uppskattade det!