alkoholister jag stött på

Är nog de snällaste människorna som finns, de är så mycket bättre än "nykterister". Jag förstår inte varför människor är så rädda för dem.
De skulle inte kunna skada en fluga. Seriöst.
De är de människor man kan föra en riktigt bra konversation med, de som jag känner sympati för. Det gör jag verkligen, för innan deras liv blev till ett helvete så hade de kanske ett bra liv, eller något som gjorde deras liv till ett ännu större helvete. Det fick dem att bryta ihop. Men de klagar inte för det, utan de säger att "det kommer att ordna sig". Och vi "nykterister" har maken till att klaga över nått ytterst litet som hänt under vår dag, att vårt kött inte fanns i affären eller att våra jobbarkompis var jobbig.
När dessa människor knappt äter eller har något jobb. Men de är endå glada och lever livet. Även om det är alkoholen som mestadels tagit över dem.
Jag hörde på bussen hem från stan, en alkoholist hade en konversation med någon på sin mobil.
Han sa till personen att han kommit bort från sin vän och att han måste ha hans nummer för att veta vart han är. Han var så ledsen över att han tappat bort hans vän och han var jätte rädd för att något skulle hänt honom.
Jag blev tårögd, det blev jag.

Det kan inte vara lätt.
Fina människor är de.