Jag gråter fan.

Ord kan inte beskriva mina känslor just nu. Kanske underbart. Efter en säsong bestående av enbart skitmatcher, usla prestationer av spelarna när man vet att dom kan så jävla mycket bättre, svffs fortsatta våldtäkt på den svenska fotbollen och apornas inflytt på nya söderstadion, så har man inte känt annat än besvikelse och ilska. Hammarby, sveriges kanske mest klassiska fotbollsklubb med en supporterkultur andra klubbar skulle drömma om riskerade en nedflytt från superettan till division 1. Så i sista avgörande matchen sätter bojan den med matchens sista spark. Från ingenstans. Den glädje jag kände då är en glädje jag aldrig tidigare känt förr. Jag grät. Alla bajensystrar och bajenbröder vet vad jag pratar om. Nu tar vi nya tag nästa säsong och tar steget upp till allsvenskan där vi hör hemma, vilket vi redan visat publikmässigt. Ett bajenhjärta går aldrig att sudda ut! ER HOBBY, VÅRAN LIVSSTIL!