:(

och där rök min bevakare.

jag känner för att gå upp på mitt rum, och gråta. vet dock inte varför, vill bara göra det.
jag vill ofta göra det nu förtiden men istället skrattar jag typ. vilket är väldigt synd för jag blir bara mer lättretlig då och då börjar jag bråka med alla och då vill jag gråta ännu mer osvosvosv ...

och så håller det på i 563214789 år ungefär.

mitt hår är awesome:



jag är sorglig.

gonatt