som en jävla gubbe

nu går jag runt här, som wn jävla gubbe. och hungrar ihjäl mig typ. jag måste äta innan jag dör. thats just the way it is, maaaat ! maaaaaat!! maaaaaat!!! liksom så ör det ungefär.

när mamma säger att "ojojoj, nu akriker allt magen efter mat" (liksom wtf?), då tänker jag alltid att det är typ en gul slemhög med ögon och mun som typ står och skriker"MAAAAATAAAAAAAAA MIIIIG!!!" typ. värsta rage och man bah "go with the floooow mannen". nej. så gör man inte alls.

ni vet sånadär författare som akriver ungdoms böcker, dom måste väl ha ett väldigt ungdomligt sinne? till exempel emma hamberg, (linaskvällsbok) man känner ju liksom igen sej eller vad man ska säga. och antingen måste hon vara en väldigt bra chansare eller ha ett väldigt bra minne. förstår ni mina tankebanor?


när jag ska göra skämt vloggar, då tänker jag mig själv som typ william spetz eller linnea näslund, jag tänker mig typ som dom fast lite mindre bra bara. (go självförtroendeeee).

och det blir så jävla konstigt med mina blogginlägg för jag tänker mig själv i en vlogg, fast det finns ju typ bara roliga norrlänningar, så då blir jag en liten norrlänning i mitt huvud, och då blir ju mina blogginlägg värsta konstiga för er som inte använder norrlänsk dialekt när ni läser mina blogginlägg. då blir det ju bara fel. för er då.

nä, ska äta nu hejdå
JÄVLA CEPEMOBIIIL