jag vill inte.

Jag vill inte. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Eller jo. Jag vill ju ha honom. Fast nej. Det går inte. Jag vill inte.

Just nu så är allt piss. Jag vet inte. Jag vill bara gråta.

Känslan är densamma som när jag är rent glad. Men nu är det bara det att jag har en liten antydan till sorg i kroppen och då suger allt. Så om det finns nån som jag bara kan prata med så blir jag så jävla glad. För då är jag inte ensam.

On the dotted line. Den meningen tilltalar mig så jävla mycket. Vet inte varför. Den bara gör det.

Paramore och a day to remember är det ända som gör mig glad. Jag vet inte varför. Fan.

Nån social?