FML

Tårarna rinner och jag känner mig hjälplös. Musiken försöker trösta men jag ser bara bilder av dig. Minnen.
Jag klarar inte av att se dig. Du är för underbar, för... fantastisk.
Någon som verkligen förtjänar dig borde få dig. Inte jag.
Jag är äcklig ful och klarar ingenting.
Mina tårar rinner och jag skakar av rädsla. Kommer jag förlora dig med?
Ångesten växer i mig och jag kan inte hålla det inom mig. Jag vill bara skrika rakt ut. Skrika bort all rädsla, ångest och sorg.
Jag vill skrika mig tom på kännslor och känna mig fri. Och kanske sedan, när jag äntligen fått ro, sitta och andas. Ren friskt luft som fyller mina tomma lungor. Fyller min trasiga kropp med nytt och fräscht.
För det är just det den är, min kropp. Trasig, söndersliten.
Jag kan inte glömma dig. Jag ser dig varje dag. Och när jag ser dig ekar orden i mitt huvud. Äcklig, hatad, oönskad... Allt du sa till mig.

Jag måste klara det. Jag måste bevisa att jag är starkare än dig.