distans

försöker på något sätt skapa en distans mellan mig och de personer som finns runt omkring mig.
Jag vet inte varför, jag gillar bara inte tanken att någon ska stå mig nära.
Ett fåtal personer har tagit sig ända fram och de personer håller jag hårt i,
de andra försöker jag stöta undan samtidigt som jag vill ha dem nära,
så nära som möjligt.

Jag hör ofta att jag är svår, svår att knäcka liksom.
Kanske stämmer det, jag vet inte.
Jag vet bara att det inte alltid är med flit som jag stöter undan personer runt om.
Jag vill ha närhet samtidigt som jag är så sjukt rädd för den.
Det bästa och det värsta som finns i min värld.

Bring Me The Horizon spelas någonstans i bakgrunden,
vi sitter helt tysta och bara andas in stunden.
Jag lutar huvudet mot ditt bröst, hör hur ditt hjärta bankar.
Du lägger armarna runt mig och viskar "jag kommer aldrig lämna dig. jag klarar mig inte utan dig. jag älskar dig".



I'm scared to get close and I hate being alone.
I long for that feeling to not feel at all.
The higher I get, the lower I'll sink.
I can't drown my demons, they know how to swim.