Värsta natten på länge.

Igår kom min fina vän till mig.
Han hade tidigare under dagen förlorat sin hund.
Den hade fått hjärntumör och varit tvungen och avlivas.

Detta var den värsta natten på länge.
Vi var uppe till sen, sent och bara pratade.
Det kändes så himla tomt.

Jag hatar tomhet.
Jag hatar att jag inatt troligtvis kommer få sova själv.
Jag hatar att världen är orättvis.
Jag ba.. hatar.

Sitter nu med El Smulo vid min sida,
vad skulle hända om jag förlorar henne.
Hon är bland det bästa jag har.

Han är bland det bästa jag har.