Mödrar och deras förolämpningar...

Jag hade precis ett samtal med min mor och hon lyckades på kort tid komma med två riktigt hårda förolämpningar. Hon kanske inte tyckte att det var det men att kommentera mitt utseende med så nedvärderade ord tog jag hårt. Hon borde väl känna mig tillräckligt väl för att inse att det hon sa inte var särskilt trevligt? Eller "vill hon bara mitt bästa" och tycker att jag borde ändra mitt utseende för att det, enligt henne, är bättre att se ut som alla andra? Det är iaf det hon brukar säga när jag berättar att jag inte gillar hennes kommentarer.

För nåt år sedan så var jag hemma hos familjen och i i ett samtal så berättade jag väldigt nöjt att jag gått ner rätt mycket i vikt den senaste tiden. Hennes kommentar på detta var "men du har ju alltid varit lite knubbig". Varför sa hon så? Varför nedvärdera något som jag var så nöjd över? Min vikt hade jag alltid tyckt varit jobbig och det visste hon om. När jag senare konfronterade henne om detta så sa hon att hon menade att jag inte behövde gå ner i vikt eftersom jag ju skulle vara överviktig för det har jag ju alltid varit och att jag inte skulle bry mig om det.

Min familj har alltid varit lite känslomässigt handikappad. Men det är först på senare år som jag insett att det är min mamma som är den som är mest handikappad. Min pappa dog när jag var bara några månader gammal och det satte nog djupa spår i henne. Att hon var äldst i familjen och från tidig ålder fick börja ta hand om sina yngre syskon bidrog nog också. En frikyrklig levnadsmiljö och uppfostran hjälpte definitivt inte. Min styvpappa upplever att han inte känner sig accepterad från mig och min äldre bror, men det säger han aldrig direkt till oss. Detta har jag istället fått höra via min yngre halvsyster. Han har i alla år arbetat som resande säljare vilket inneburit att han varit borta från familjen i 6 av 7 dagar i veckan. Den dag han varit hemma har spenderats till pappersarbetet som han inte hunnit med tidigare under veckan.

Men det suger. Det suger att ha en mamma som hela tiden kommer med kommentarer som ger en känslan av att inte duga som man är. Känslan av att hon aldrig är stolt över något jag gör.

Hur är era relationer med era föräldrar?