Del 3. Slutet

Finns nu att läsa här och här.
sista delen är kort, hoppas det smakar och har smakats för er som läst hela denna ytterst dumma saga.
På tal om inget så kommer Diablo 3 imorgon oxå så bra att jag tog mig ork att skriva klart den för det är ju bra att avsluta något man börjat på men nog om det, enjoy!




Jag ställer mig upp och ser mig runt omkring.
Min älskade och galningen är borta....
Hade jag svimmat av fallet? Jag minns inget av vad som hände efter explosionen.
Är jag död?
Oavsett så måste jag hitta henne!

Jag börjar leta efter ledtrådar som kan leda mig till rätt väg.
Minuterna går och det börjar kännas hopplöst tills jag ser henne.
Lutad mot ett träd står hon och viftar med handen att jag ska komma.
Jag börjar springa mot henne men i samma stund börjar hon också springa.
Såg hon honom?
Jag springer fortare men hur fort jag än springer så försvinner hon längre in i skogen.
Tillslut orkar inte min ben längre och jag faller på knä.
Min lungor smärtar så att jag måste blunda.
Efter ett ögonblick så börjar jag känna en värme...
Jag tittar upp och ser huset som brinner.
Spelar mitt sinne med mig nu, hur kan jag se huset brinna igen?
Nära dörren ser jag något mörkt och rykande komma krypande. Jag vet vem det är men jag vill inte tro det.
Ett svagt ljud hörs från henne och jag springer fram och håller om henne.
Hon viskar något i mitt öra och så var mardrömmen över.



I mina eviga drömmar ser jag det huset, våra drömmer, våran framtid.
Du lovade att ta mig ditt en dag igen men du gjorde aldrig det.
Jag är ensam där nu.
Ensam på vårat "speciella ställe" där jag väntar på dig.
Jag önskar att jag kunde ändra det som hänt, men jag kan inte.

Varje dag stirrar jag upp i taket och ser sprickorna i taket och kan inte sluta tänka
på hur orättvist allt det här är...

Doktorn kom in idag och berättade att polisen hade hittat dig ute i skogen , skrikande om en galning jagade oss och sen som hade tagit mig.
Jag fick åka hem en sista gång för att vara med dig efter det som hänt och jag har saknat dig så
mycket men jag vet inte om du vet vem jag är längre.
Jag är så ledsen för att det som hänt och jag känner mig så patetisk och avskyvärd.

Varje gång du kommer och träffar mig så jag kan ser hur svårt det är för dig.
Jag vet inte om du hatar mig eller tycker synd om mig..
Du kanske bara äcklas av mig?
Allt är över nu iallfall och du ska veta att jag skulle inte byta våran tid tillsammans
mot något annat i denna värld.

Jag bad doktorn att ge dig det här efter jag är borta så när du nu läser detta så är jag död.
Jag vill säga så mycket mer men jag tror att de är bäst att jag slutar.
lova mig bara att du går vidare och fortsätter leva utan mig för jag vill bara att du ska vara lycklig för det gjorde du mig.

Farväl.