Vel'd'Hiv barnen...

Till alla de 8160 judar som arresterades natten mellan den 16-17 juli 1942, i Paris Frankrike. De låstes in på en inomhusarena mitt i Paris i flera dagar utan något särskilt att äta eller dricka. De deporterades senare till Auschwitz...


En poetryslam av mig som tillägnas alla judar som dog i förintelsen 1941-1945/46

(Poetryslam= en dikt som är skriven för att läsas på scen, en dikt som är skriven för att FRAMTRÄDAS inte bara läsas....)

Jag sitter här på min sten
Kollar ut mot det gröna gräset...
allt här finns är det högljudda väsnet
Barn som skriker
föräldrar som sviker
Det är vad barnen tror
att deras föräldrar sviker
men vad barnen inte vet är
att föräldrarna levde i misär
Lidande ut
lidande in
Barn väntar på turen som snart blir sin

Döden skiljer och döden förstör
Döden kan älska men endast den som hör
Krematorierna bränner
allt fler om jag känner

Jag sitter här på min sten
dag ut och dag in
funderar på varför de stängt mig inne
eller är det kanske dig de har stänkt ute
taggtråd och el
allt för att jag inte ska bli hel

Hel med marken utanför
Hel med änglarnas kör
Jude må jag vara
Smutsig får jag höra
Råtta skriker dem
Dem som inte är någon lem
Ingen lem i vårat kärleksband
Inte ens en hjälpande hand

Stängde mig inne
Låste dig ute
Varför är du fri och ej jag
Vill bara se en icke arbetande dag
Vila i sängen kan jag tänka mig
Haha kan man tänka sig
Att ett skratt förlänger livet
Och att sorg dödar

Tårarna rann när de förde bort min mamma
Det kommer aldrig bli detsamma
Men nu sitter jag här på min sten, och undrar om du skulle vilja stanna?
Endast en dag vill jag se dig, bara en svettdroppe på din panna...

Tänk den ljuva doft av liv
Tänk dig den brännas bit för bit
av några som borde ha fått HIV.

Folk vi hatar, folk vi ej förstår
Folk som ej stannar, folk som går.

Så kan du stanna?
För du är väl ej den samma...
Som de andra männen
Som brände den sista vännen

Stanna här med mig
så lovar jag att jag ska älska dig!

c.Nathalie Thuresson