Vad gör man av livet?

Jag blir mindre och mindre säker på vad jag vill göra i livet. När jag började min utbildning förra året var jag STENSÄKER på att det va musiken jag helt klar skulle fortsätta med. Jag ville jobba med musik på nått sätt, antingen fortsätta med min egen musik (som fr. ö. började bli bättre) eller göra nått inom musikbranchen. Men ju mer jag fick reda på om branchen och fick va en del av den, desto mindre pepp blev jag?

Jag har i hela mitt liv velat ha ett spännande liv. Jag ville inte ha nått jävla 9-5 jobb, jag ville ha fart och spänning. Men just nu vill jag mest ha någonstans att gå till varje dag, vara lycklig där, och sen komma hem till att bara behöva göra mat och chilla. Vill liksom inte känna den press jag sätter på mig själv nu att lyckas. Lyckas med min musikal, lyckas med att få praktikplats, lyckas med att bli något. Känner mer och mer att jag vill ha ett liv där den pressen inte är lika påtaglig.

Jag är väldigt intresserad av följande:
- Kriminologi
- Marinbiologi
- Djurvårdare

Jag älskar dock att stå på scen, och jag får så mycket av musiken. Det är ju inte säkert att pressen skulle försvinna för att jag bytte livsdröm, den kanske bara skulle bytas ut.


Är det att jag börjar bli vuxen? För att jag tänker såhär? Känns inte som om jag kan prata med någon om detta utan att nån pushar mig åt nått håll eller säger rätt saker. Blir lite lätt jävla galen.


Jag ska ta mig igenom min utbildning, bli 21 och allt som händer tidigt nästa år. Sen i maj där, när utbildningen är slut, får jag se vad som händer. FaAN vad jag hatar att inte veta, jag vill känna trygghet. Jag har ingen trygghet. Jag har fan ingen jävla aning om något. ATT BLI VUXEN SUGER DASE OCH JAG VILL INTE TACK FÖR MIG.