Kris i själen

Var ensam hemma i ca 48h fram till mina föräldrar kom hem på eftermidagen. Vi har vart på lite husvagnsemester, och jag längtade hem efter lite ensamtid, men det har vart jobbiga 48h. Jag mådde ok till en början men började verkligen må skit ganska snabbt. Var rädd hela första natten, egentligen utan anlednig. Hade kollat några Irene Huss filmer så var väl lite i den stämningen, men har aldrig tyckt om att va ensam i detta huset. Nått har alltid känts off, speciellt på kvällar och nätter. Är även mörkrädd bör tillägas, så att gå ut med en hund ensam i mitt i natten är inte skitkul det heller.

Börjar må otroligt dåligt i mitt eget rum igen, hatar att va här. Allt känns så äckligt och fel här. Ska försöka rensa massor imorrn och se om det blir lite bättre, och kanske köpa nått nytt till mitt rum. Att jag sen bor i en Håla utan vänner hjälper verkligen inte heller. De närmaste vännerna jag har bor 30 min ifrån mig, och dem verkar aldrig intresserade av att träffa mig ändå. Vill bara va hos Adam.

Behöver flytta här ifrån så mycket, jag passar inte in här. Det finns inget Arboga har att ge mig, om det någonsin ens haft det. Så fort jag började växa upp på riktigt sökte jag mig mot Gbg. Har fått för mig att allt kommer bli bättre om jag lyckas flytta dit. Men det kommer det säkerligen inte bli till fullo, men kanske lite.


Nu ska jag hoppas att ångesten jag har som gör ont ända ut i ryggen ger sig. Måste boka tid för att få medicin igen.