Överanalysera och ensamhet

Jag har vart väldigt mycket hemma nu på senaste, mestadels för att jag har en valp på 14 veckor att ta hand om. Men eftersom jag inte har några vänner kvar i Arboga så har det lett till att jag inte träffat någon utom mina föräldrar och farmor på ca en månad, känns iaf som det. Jag är en sån person som gillar att va själv men som inte klarar av att vara ensam i mer än en vecka. Så nu håller jag på att gå sönder lite på insidan och bryter ihop lite då och då. Så om någon i området känner för att bjuda i mig på en fest eller bara på en promenad hade det ju vart najs.

Utöver det så mår jag förvånansvärt bra utan sertralinet.

Nu till överanalyseringen. Jag och mina närmaste vänner från gymnasiet har en snapgrupp tillsammans. Vi skickar snaps dagligen, men på senaste tiden känns det som om de andra helt ignorerar mina snaps. Ok, nu när jag skiver detta känns det fett dumt, men är så van att jag bleknar för folk och att de bara ghostar ifrån mig. Blä, behöver träffa männsikor, Putte (le valp) är inte mycket att prata med.

Såatte...ah.