Går under som titanic

Känner mig som ett sjunkande skepp just nu. Jag mår konstant sämst, äter så lite jag bara kan, har noll energi och kan inte komma ifrån min panik. Vill verkligen inte gå till skolan då jag känner mig så ful att jag inte vill vara bland folk samt att vissa lektioner ger mig sån extrem panik och ångest att jag inte klarar av att gå dit. Försöker komma på ursäkt efter ursäkt till i princip allt. Pappa ska ring sjukvården imorrn men jag hinner ju dö innan jag får hjälp ändå så vad är meningen?

Vill bara lämna mitt jävla hus men samtidigt vill jag inte lämna min säng. Vill helst av allt bara lämna denna skitstad och åka till gbg vilket är den enda plats jag mår relativt bra på för uppenbarliga anledningar. Vill bara inte vara för stor börda att ta vara på, har ju erfarenhet av det tyvärr...

Nu har jag klagat färdigt och ska återgå till att drunkna i mitt allt.