Det är bra nu (nej)

Har tänkt mycket på senaste tiden. För mycket. Och jag börjar bli mer och mer klar med allt. Har inte haft en sådan här stor dipp på hur länge som helst och det går inte över. Jag klarar inte av att vara såhär ensam utan någon att ha någon att fösa ut mina känslor på (det är här ec-bloggen kommer in), även om det fanns en sådan person så skulle jag nog inte kunna öppna upp mig till någon helt för vill inte störa andra med mina problem. Och jag är en socialfobisk jävel som inte kommer ur den onda cirkeln. Vad är det egentligen som är så fel med mig som gör att folk inte gillar mig lite ens? Och varför få jag aldrig vara lycklig under en lång period????

Och ljust när det började vända lite så började jag drömma på nätterna igen. Hemska drömmar, inte riktigt mardrömmar utan mer drömmar som har med förflutet att göra. Och det som händer i drömmarna får mig ofta att vakna upp gråtandes. En gång hände det en sak i drömmen som gjorde mig glad, men mådde sedan 100ggr värre då jag visste att det aldrig skulle hända. Vill ofta bara skrika "FAAAAN" åt allt.

Vill egentligen inte skriva ut detta för vem skulle egentligen gilla en person med ätstörning, phsykisk ostabilitet med 0 sjävlskänsla eller självsäkerhet? Lätt svar: Ingen. Men jag är ju rolig ibland.

Så ja, blir det inte bättre snart så lyfter jag på hatten och säger adjö.

Förlåt för mycket svammel.