Folket lever vidare

En sak som ligger och skaver i mitt huvud är att folk vars liv jag var en del av, finns jag inte alls med längre. Och det gör lite ont faktiskt. Jag ser dessa personer förändras och leva vidare med sitt liv och finner nya personer att dela sitt liv med. Självklart har jag också det, men jag saknar de och jag vet inte om jag ens var så betydelsefull för dessa personer eller om jag ens är det minsta saknad. Jag skulle ge så mycket för att få träffa dessa personer och bara prata om hur de har det nu, hur deras liv är och vad som hänt under tiden vi inte pratat osv. Det skulle vara så underbart, men det skulle antagligen skada mig lite att höra att jag inte legat i deras saknad...för det är alltid jag som saknar folk mer än va folk saknar mig :/

Ugh jag vet inte alls vad jag ska göra med dessa känslor förutom att försöka förtränga dem så mycket som jag kan. Om nån har nå bra tips på hur man kan slå sig lite fri från dessa ångestframkallande tankar så säg gärna till ^^