de för sent mamma

-Mamma jag river alla gammla brev jag fått av dig och bränner upp min dagbok, ingenting stämmer ändå.
Allti löngner och sagor, öppnar upp fönstret, slänger ut alla böcker och tavlor.
Skänker bort skjortan och jeansen och raderar bort kort på mobilen, och släpper ut
mitt ansikte ur fotografier. Jag ångrar allt och inget, alla minnen
jag står skona på häller bensin i lägenheten, hela hallen brinner.
Det jag vill fly ifrån är mäst sånt jag vet men ingen annan gör som försvinner när jag
dör men jag är kvar tills dess.
Saker jag tänkt och tyckt men aldrig har berättat för er.
tills dess så svättas jag ihjäl, endå e jag tyst
Och jag ångrar allt jag sagt och allt det där jag ljög om.
Jag ville bara vara den jag är i dina ögon, och lämna resten bakom mig och bli någon annan.
Vara den du tror jag är, när man har rivit ner sit liv för många gånger slutar man att bygga upp
fasadena igen och utan att ha tänkt egenom något så slänger man sig ut igen med insidan på ut sidan
och väntar tills nån skjuter en. Har aldrig tänkt egenom någonting innan jag har gjort det.
Har aldrig bråmsat när jag kännt att saker gått för fort sen, jag sätter alltid allt på spel, men vad spelar
det för roll när inget har ett värde?