!

Är påväg till min brorsas grav och dagarna går segt fram..
Gör knappt något alls atm förutom att sköta om alla andra, sist står jag själv kvar där.
Får egentligen inte gå i den takten men jag kan inte "svika" min mormor som dessutom är MIN familj.
Är dock väldigt utmattad med det måendet jag har.

Gick i väggen för någon dag sen och kraschade helt utan något som helst stöd.
Är dock skadefri fortfarande.
Det är det ända jag är stolt över.
Kommer inte gå tillbaka dit någonsin igen!
8 år is enough, dessutom vill jag som sagt få min ärr korregerings behandling gratis som är utlovat om jag håller mig!

Är ändå ganska okej bortsett från det lilla.
Ett litet hej kanske skulle muntra upp lite extra.