Orkar inte mycke mer..

FÖRLÅT FÖR ATT MAN ALDRIG DUGER






Läs inte om du nu bara tänker gå och vara sur över att jag faktiskt äntligen säger det på allvar
Jag mår dåligt.
Därför jag skrivet detta.
Fråga inte.
Säg inte att du finns där.
För om du funnits där hade jag kanske mått bättre en så här..
Klarar inte av detta snart..
Vill inte mer..
Kommer ge upp snart...
Kommer fixa alla problem
Så alla slipper leva med ett problem barn i era liv..








Tänker vara ärlig och säga det faktiskt..
Jag känner mig rätt utanför för det mesta och anledningen till att jag inte pratar med folk och bara ger dom en blick och sen går är för att dom har faktiskt sårat mig rätt djupt, istället för att berätta för mig och säga som det är så ljuger dom flesta och det sårar mer en vad man kan tro, jag har övervägt många gånger till att göra dumma saker men istället sitter jag hemma och gråter som jag vet inte vad på kvällarna och är en bitch när jag faktsikt träffar folk.
Fråga inte "hur mår du" för jag kommer inte säga något.
Jag litar inte på folk längre för alla bara sviker.. Det svider rätt hårt när man ser hur folk behandlar andra och sen hur dom behandlar en själv.. Är det så konstigt att jag håller avstånd när det gäller folk och.. folk?
Kommer sluta bry mig över huve taget och bara vara en bitch.. jag orkar seriöst inte med att folk ska hålla på så här JÄMT, jag DUGER fan inte till något annat en när någon behöver något... ALDRIG..
Nu har jag Jack månda-torsta och sen freda-sönda sover jag mer eller mindre bort om jag inte måste jobba och om jag jobbar får jag brutal panik ångest när jag kommer hem, det är flera gånger jag har bet T ringa mig för att jag knappt klarar av att andas.. Det är just nu den enda jag orkar lita på för jag vet att han inte kommer kasta bort mig som att jag bara var en leksak, jag låter jätte elak just nu men jag orkar inte hålla igen längre, jag är jätte glad att jag hade Matti i lördags.. kändes som ett helvet att få höra "men ska du inte gå hem då" när jag sa att jag mådde dåligt fysiskt och psykist,.. Jag vill inte vara ensam när jag mår så pass dåligt.. Det borde nästan alla förstå.. mår man dåligt och har tankar på saker ska man inte vara själv...
Jag går till Barn och ungdoms psyk av en anledning inte för att det är kul att sitta med en kärring som dömer en så fort man säger något..
Sure kanske inte har det värsta problemen men jag tror alla har sitt eget lilla helvete egentligen.. För någon kan det vara att katten blev påkörd vara att hela världen rasar och för andra kan det vara att ens v änner stötter bort en eller att man blir misshandlad av någon dagligen.. Alla har sitt helvete enligt mig och jag kan inte och vill inte förklara mitt.. Och jag vill inte prata med egentligen dom två enda jag vill prata med det om för båda mår själva dåligt och jag vet hur det är att må dåligt själv och sen ha någon som berättar om hur dom själva mår dåligt och då blire ju inte direkt bättre..
Jag töjer och tar nya hål för att jag inte vill visa för hela omvärlden hur dåligt jag mår, en piercing är rätt snygg om man sätter den rätt coh man kan ju alltid ta ur den visst blir det ett liitet ärr oftast men vem fan bryr sig? Skulle lätt göra om den i tungan bara för att de gjorde så förbannat ont.. Ungifär lika ont som när folk knuffar undan en för att man inte duger.. Alltid någon som är bättre en en.. Förlåt för att man aldrig kommer att duga för någon längre nu ska jag sluta gnälla och ta all skit och acceptera det..