förhållande och så vidare...

jag blir seriöst bli o må ILLA av hur folk behandlar varandra nu för tiden!
vafan har hänt?
man gör slut på sms eller facebook och vågar för fan inte ens ha ett normalt civilicerat samtal med den andra parten!!
man kan väl för fan säga det rakt i aniktet för det första och om det är slut, ignorera inte varandra!
och om man har gjort det jävla misstaget att göra slut via facebook, ha för fan respekt nog för att behandla den andra som en värdefull person.
man har trots allt delat praktist taget allt med varandra... man har älskat varann och man känner fortfarande till den andra bättre än någon annan.
och det jag tycker är att om man väl har ett bra förhållande i första taget, ta det inte för givet utan tänk varje dag på hur värdefull den andra egentligen är...
och när det väl är slut, ska man inte förvänta sig att känslorna bara försvinner på en dag...
jag har fortfarande väldigt starka känslor för en kille och jag älskar honom fortfarande mest av allt.
och jag hoppas fortfarande att han nån gång kommer kunna behandla mig normalt och att vi kmr kunna prata.
men när det gäller förhållanden ska man vara ärlig mot varandra och kunna berätta allt till varandra utan att man sjölv blir på dåligt humör. man ska vara där för varandra och hjälpa varann genom allt och sen kan man bara gå vidare och skratta tillsammans och älska varandra utan problem och andra oroligheter.
och nu ska jag bara skriva av mig lite.

jag älskar ftf den där killen mest av allt.
jag saknar honom väldigt mycket och jag vill bara erkänna allt för honom.
jag vill ha tillbaka honom så sjukt jävla gärna.
jag har aldrig älskat någon så mycket och jag har aldrig beundrat ngn så mkt som honom...
han är verkligen det vackraste som finns för mig.
ingen kmr nånsin kunna vara så bra som honom.
det enda som jag vill är honom.
allt jag kan tänka på är honom.
jag älskar honom och som jag har sagt ända från början av vårat förhållande ville och vill jag fortfarande aldrig nånsin förlora honom.
han betyder allt för mig.
och jag överlever inte mycket längre utan honom.
han är allt jag tänker på. Hans leende, hans ögon, hans fina blonda lockar. Hela han ser ut som en ängel.
Han gjorde mig alltid glad och jag var så lycklig med honom. Och jag tror eller snarare hoppas att han kännde samma sak för mig.
Älskling... varför blev det såhär? Jag älskar verkligen dig </3