jag blir galen...

jag tror jag ser syner...
hans cykel står lutat mot trädet utanför som den brukade men vart jag än letar... han är inte här.
jag önskar att han var det dock...
jag känner mig skylldig... jag förtjänar det.
cykeln är nog inte heller på riktigt...
jag vet inte hur länge jag kan klara det här...
allt gör mig rädd... mina drömmar får mig att gråta... och allt jag känner är ett stort gapande hål i bröstet...
snälla kom tillbaka... jag gör allt för att kunna få tbx dig... jag älskar dig fortfarande och varje dag växer kärleken för dig större och större... jag vill inte leva utan dig.