En ny början...

Jag har äntligen, efter fyra år av självskadebeteende, har jag äntligen kastat grejerna.
Tillsammans med min älskling har jag avslutat den delen.
Jag vill aldrig falla tillbaka dit.
Jag vet att det blir svårt men jag ska kämpa.
Jag ska börja på nytt.
Han är stolt över mig...
Jag vill egentligen bara springa tillbaka o leta efter rakbladen...
Jag kämpar varje dag för att inte göra det...
Han vet inte hur ont det gör att inte ha en rädding från panikanfallen...
Men jag antar att det ändå är bättre att låta anfallen komma än att skada sig...

Jag hoppas att jag klarar det.