.

Förstår mig verkligen inte på mig själv.
h a t a r mig själv.
h a t a
h a t a
h a t a.




Borde lära mig att vara tyst nån gång.
Eller bara hålla allt för mig själv.
Jag var bra på det förut, när jag inte hade n å g o n.
Ingen visste vad jag tänkte på, ingen visste över huvud taget vad som rörde sig i mitt huvud.
Ingen hade någon som helst koll på att jag skar mig varje dag.



Borde gå tillbaka till det igen. (menar inte självdestruktiviteten)
Men då kommer väl säkert folk klaga på att jag aldrig pratar heller.
Det har jag också varit med om.
Vad jag än gör, eller hur jag än gör.
Så blir det alltid något fel utav det.


Den enda som förstår mig, på riktigt, är nog mamma.
Fast det finns saker som inte ens hon förstår också.