Du. <3

Egentligen vet jag inte hur jag ska börja.
För det är så mycket jag vill skriva,men..
Känslan av att vara i din närhet, känslan som uppstår inuti mig när jag tänker på dig.
När Du ser på mig
- är oslagbar.
När jag är med dig, känner jag mig trygg.
Jag känner mig hel och lycklig.
När du kramar mig, vill jag inte släppa.
Då det känns som att allt annat försvinner. Då jag känner mig som tryggast.
Jag kan frysa hur mycket som helst, men så tänker jag på dig - och blir alldeles varm.
Att bara vara med dig, och inte göra något speciellt alls - är underbart.
Det är som om alla problem i världen försvinner då jag är i din närhet.
Jag trodde inte att jag skulle våga känna såhär igen.
Tills du kom.
När jag inte är med dig, gör det så ont. För saknaden är enorm.
Sekunden efter vi har sagt hejdå - redan då, saknar jag dig.
Du är den enda som faktiskt får mig att våga tro på allt positivt du säger om mig.
Och det är stort, eftersom jag alltid har haft svårt för att ta åt mig av sådant.
Jag älskar dig, och det vet du.
Den känslan blir starkare och starkare för var dag som går, för varje gång jag ser dig.


"Du kan säga vad du vill - men det här är på riktigt"


Detta var då den stora sanningen.
Direkt från mitt hjärta.
(Vill egentligen skriva jätte mycket mer, men jag vill spara en del också. inte ta allt på en gång)
Jag vill allra helst säga detta till dig,framför dig.
Men du vet att jag inte vågar.... eller, att jag har svårt för det.
Usch så barnslig jag lät där.
Men jag lovar, att en dag, ska jag säga allt detta - och lite till.
Även om du inte känner likadant för mig, så ville jag ändå få ur mig det.
För det dödar mig att bära allt inom mig.