chaotic

Vad jobbigt det är det här, med att gå runt en längre period och tänka "Jag har inte bloggat på ett tag nu, kanske är dags att göra det snart"
"Åh, det här ska jag ta med i bloggen!"
Känner sig nästan pressad till att blogga.
Men till vilken nytta? Finns ju ingen som finner min blogg intressant?

Det är trots allt skönt att skriva av sig lite ibland. Folk har sagt att jag bloggar 72ggr om dan, så dem läser aldrig min blogg.

HA, nu gör jag inte det längre, dem läser fortfarande inte?
Bloggar väl typ en gång i månaden nu, eller nåt. Känns så iaf.
MEN, allt går bra i skolan osv. Min lärare ska hjälpa mig med att söka till andra folkhögskolor som har internat. Finns TRE i stockholm. Hoppas på det bästa!
Det går absolut inte att bo kvar hemma längre.
Speciellt inte när man blir hotad med att bli utslängd för minsta lilla fel man gör, eller fel och fel, bara man inte gör på DERAS sätt så är det ju fel.
Allt är ju såklart alltid mitt fel. Har alltid varit så och kommer alltid att vara så.
Och sen så slog mamma mig i huvudet i förrgår, kallade mig dum i huvudet osv.
Sån fin mamma jag har.
Dra åt helvete.
Man slår inte sina barn.

Skriver ett till inlägg om en helt annan sak alldeles strax.
BRB.