It's always darkest before the dawn

Trodde aldrig att jag skulle säga det här men FAAN så skönt det är att vara singel.
Alltså.. det blev för jobbigt. FÖR intensivt osv. För mycket på en gång liksom.
Jag fick aldrig vara ifred, satt jag i vardagsrummet satte han sig där, gick jag till köket för att röka kom han och rökte, gick jag ut för att handla åt mamma skulle han följa med.
Så fort han kom in i samma rum som mig så skulle han krama mig bakifrån osv, all möjlig fysisk kontakt.
Han försökte ligga med mig hela tiden när vi skulle sova.
Jag brukar inte ha problem med sånt, men efter det som har hänt har jag fått lite problem med det.
Vilket han vet. Men ah.

Han är hemlös, så han fick vara här hos oss.
Han var här ungefär 2 veckor. Det var för mycket.
Och jag har aldrig träffat på nån så korkad människa, och han är allmänt... konstig.

Jag var jättekär i början, sen fick jag höra en massa skit om honom, som jag inte trodde på.
Men ju mer jag tänkte på det ju mer började jag tro på det.
Han sa att allt var skitsnack, men han kunde ju hitta på såklart, så jag vet inte vad jag ska tro.

Jag gjorde iaf slut igår natt.
Sen gick jag till köket för att röka och ha tid för mig själv, andas ut osv.
OCH TRO PÅ FAN ATT HAN KOMMER OCH RÖKER, han brukade ALDRIG röka på nätterna annars.
Fan vad irriterad jag blev, stressrökte min cigg och gick och la mig.
Jag rökte upp min innan han ens var på sin halva, haha.

Har pratat lite med honom idag, han försöker få mig att få dåligt samvete.
Och det har jag, jag känner mig as elak. Tycker faktiskt synd om honom, för han blev helt knäckt.
Men bättre att jag gjorde det nu än att vänta flera månader och låtsas vara kär.
Han trodde att jag lekte med hans känslor, men det gjorde jag ju inte.
Jag VAR kär, i början. Och jag lät honom vara här i 2 veckor, för att vara snäll.
Jag vet själv hur det är att vara hemlös, det ska ingen behöva vara. Så självklart att vi hjälpte honom.


Nej nu har jag skrivit klart för idag.
Ska röka nu och sen sova, poss.