Pinocchio läger

Dimma från sjön. När kommer man hem till sin andra familj, för många av oss som var utfrysta. Glömma gemenskapen. Kramp, acne, epilepsi, sömnlös. Talfel. Synfel. Spelade vem där. Minneslekar. Nästa läger läser vi kartan. Autism. Blev en cat walk. Lever mig in i sagan. Alla kom fram till mig. Rodnade för fransmannen. Pratsjuka. Delade erfarenheter. Ett ord var.

Blev en del om skogsväsen. Gamla filmer. Vilken chock det blev på hemvägen mitt i gula raps fältet. Hus med trädgårds tomtar, fontäner. Kråkslott. En mast jag ville klättra upp i.

Alla ville sova ut. Jag gick upp med solen. Filosofen skröt mest. Läste högt ur sin bok. Pressade honom med poesi frågor. Det blev en duell. Som i chihayafuru. Någon ville höra mig tala japanska. Någon som inte var där av de äldre läste mandarin. Lyrik. Nya utmaningar till nästa läger. Barnfritt.

Så trött på godis, någon jobbade på estrella.
Så trött på andras föräldrar är vackrare än mina.

Min låtsatsvän ville inte gå strandpromenaden med mig till spökstaden. Gjorde tecken på att jag skulle ut och gå om hon ville följa med. Vi skiljdes åt.

Sällskap av en fågel fotograf som stod lite för nära. Hoppas bilderna blev bra. Som ett bokomslag. En deckare om ett gammalt kärlekspar.

Såg en gammal bensinmack men inte öde. Ingen såg röken. Det brann inte. Dimman. Älvor. Kände igen det från bergen. Det måste vara dimma vid en sjö.

Vi behöver yoga.