Spöken i dimman

Sjönk ner i snön men trampade mig upp. Lämnade spår till nästa sökare. Spikar igenom handen, holken satt för högt. Lös bräda. Som en träkista. Mer skoter spår. Kommer peka på den där välkommen till sälen varenda år. Där klättrade jag upp. Smitta i sälen. Alla små kryp trängdes. Legofigurer. Grävde i snön under en dörr till ett kylförråd. Värmestugan smugglad. Ingen skatt kista där. Kröp under bänkarna som en mullvad. Det ena planket hade taggtråd som ett fängelse. Fullt med liv. Ju mer liv desto mer gömställen.

Sover över i jönköping för och hålla mig undan från smittan hemma. Det yngsta trollet är i en trots period. Drömmer om längdskidor och snöskor kan man hyra. Missade den vackra stuga vid mossen med gästbok. Gamla träsängar och skorsten.

Men en ekorre såg vi. Min manager vill alltid röra sig på bild. Själv får man aldrig blunda. Aldrig hålla en duk framför ansiktet. Alltid tvingas le. Ingen sagobild. Ingen ljusstake. Däremot leker vi fisk, fågel, mittemellan. Längtar inte hem. Mobildatan slut.

Hittade fem kronor i snön på avslutningen och var nära bli mosad av bussen. Precis som hemma med spårvagnarna. Skär i öronen.